VÅRA ÄVENTYR

På råbocksjakt i morgondiset

Det är en gråmulen morgon. Morgondiset ligger fortfarande kvar över åkrar och ängar när jag tyst och försiktigt rör mig genom skogen. Som vanligt har jag stannat till vid Fluxfallet och smakat på det iskalla vattnet. Det är något visst med att släcka törsten direkt från naturen. Nära skogsbrynet finns en gammal stengärdsgård som jag vet kommer erbjuda ett bra gömställe. Rådjuren brukar röra sig på andra sidan ängen. Om jag är tillräckligt tyst och försiktig och om vinden ligger rätt, vilket jag räknat ut att den gör i dag finns gott hopp att komma hem med en bock.

Jag hittar platsen, kryper ner bakom halvt nedrasade stengärdsgården och spanar ut över ängen. Ibland går rådjuren ner till den lilla vattensamlingen, den är alldeles för liten att kallas sjö, för att dricka. I dag är det tomt, både på ängen och vid strandkanten. Kanske Diana inte är med mig? Men jag lugnar mig. Tålamod är en av jägarens bästa vänner. Istället njuter jag av tystnaden och lugnet. Jag tar fram min termos och häller upp en kopp kaffe. Det är bara jag och naturen. Jag hör en hackspett hacka intensivt efter insekter. Jag låter tankarna komma och gå som de vill. Funderar lite på gårdagens jobb, överväger om vi ska renovera badrummet i år eller vänta ett tag till.

Plötsligt skymtar jag något i ögonvrån. En rörelse. Kan det vara …? Jo, där kommer han. En fin bock ser det ut som. Han rör sig långsamt och självsäkert ut på ängen. Ska han stanna för att beta eller ska han gå ner till vattnet för att dricka? Jag lyfter bössan, lägger an och tittar genom kikarsiktet. Det är ett präktigt exemplar med horn som väl kommer pryda sin plats hemma i samlingen. Jag har nästan slutat andas. Tänker han ställa upp sig eller kommer han ana oråd. Just som jag tänker tanken lyfter han upp huvudet och vädrar i vinden. Satan. Han har känt av mig, tänker jag men så sänker han huvudet igen och börjar lugnt beta. Jag osäkrar och kramar avtryckaren. Skottet sitter perfekt. Mitt i måltiden viks frambenen och han lägger sig snyggt och prydligt. Jag tar ett djupt andetag. Nu väntar efterarbetet och jag vet att det kommer dröja ännu ett par timmar innan jag kan åka hem till familjen.

“Jag hittar platsen, kryper ner bakom halvt nedrasade stengärdsgården och spanar ut över ängen. “